Det har varit en tuff natt för många. Känns mest sjukt. Sjukt att man bryr sig om att göra så mycket, som att äta å duscha å klä på sig å vad som helst, när han inte kan göra nått alls. Det kändes helt sjukt och onödigt när jag spruta på mig parfym tidigare. Här står jag och bryr mig om att lukta gott när han inte ens är vid liv. 

När jag fick reda på det blev jag helt ställd. Chocktillstånd och kunde varken gråta eller föreställa mig att jag aldrig kommer träffa han igen. Efter ca 5min la det sig och då brast det. Jag har nog inte grinat så intensivt sen jag var barn, alla vet väl hur ungar kan grina.
Senare in på natten kom mamma och bror min, så de blev lite lugnare. Sen pratade jag med Sebastian i nån timme och det lugnade mig ännu mer, och sen pratade jag lite med Cecilia igen. 

Det kommer va svårt att smälta allt det här. Och om jag tycker det, som bara är en kompis, tänk då hur det är för familjen.

Drar iväg till Bollnäs nu föratt spendera förmiddagen med min käre pojkvän. Han är mys.